Svami Vivekananda – yogin som 1893 förde yoga till väst, höll den 11/9 ett anförande i Chicago inför 7,000 personer som gav honom stående ovationer. Han sa bl.a. ”Jag vill lära er att leva i sanning och lyfta fram det ljus som finns i era själar”.

Han föddes den 12:e januari 1863 I Calcutta som Narendranath Dutta. Redan som liten hade han enligt olika utsagor lätt för att meditera och var duktig på att gå djupt in i meditations djupaste stadier. Där fanns också en djup fascination för Indiens kringvandrande asketer, yogis och munkar hos den lilla pojken.

Under två år i hans tonår bodde familjen i staden Raipur. En period som senare skulle komma att kallas ”Svami Vivekanandas andliga födelseplats”. Tillbaka i Calcutta studerade han västerländsk logik, filosofi och historia parallellt med sanskrit. Han gick med i Frimurarna och i en utbrytarfraktion inom Brahma-samaj, ett indiskt religionssamfund, som visar kristet inflytande på hinduismen.

1881 träffade han Ramakrishna en berömd mystiker i 1800-talets Indien, med rötter inom bla. tantra och kundaliniyoga, som kom att bli hans guru. ”Sträva alltid att försöka se sanningen utifrån alla vinklar” sade han till sin elev Vivekananda som under de fem år deras guru/elev-förhållande varade transformerades från en rastlös, bekymrad, otålig yngling till mogen man.

Ramakrishna fick cancer i halsen 1885 och Vivekananda var med bland dem som vårdade honom fram till slutet sommaren 1886 då de bildade en munkorden i sin gurus namn med Vivekananda som den nya ledaren. Två senare lämnade han det lilla kloster de skapat och började utan andra ägodelar än en vattenskål, en vandringsstav och två böcker ett liv som kringvandrande munk och asket. Under fem år färdades han kors och tvärs det vidsträckta Indien, sög i sig kunskaper från många mästare, ur olika traditioner och sociala mönster, och utvecklade en djup medkänsla för de många fattiga och det stora lidandet han mötte i Indien vid den här tiden.

Han beslöt sig för att bli starkt bidragande till att lyfta hela denna stora nation. 1892 befann han sig i Kathiawar och fick där höra talas om ”The Parliament of the World´s Religions” i Chicago, USA och bestämde sig, uppmuntrad av andra att bege sig dit.

Människor samlade in pengar till resan och den 31 maj 1893 lämnade han Bombay med destination USA. På vägen dit besökte han Japan. Han tyckte att japanerna verkade vara världens mest renliga folk. I juli var han via Kanada framme i Chicago. Väl där fick han klart för sig att utan att vara ackrediterad av någon större organisation så skulle han inte bli accepterad som delegat. Via en professor vid Harvard University, John Henry Wright så fick han dock sin ackreditering.

The Parliament of Religions öppnade den 11 september 1893 och Vivekaanda höll sitt anförande den första dagen, representerande Indien och hinduismen. Han fick stående ovationer och blev mycket positivt omskriven i pressen. Han talade vid flera tillfällen under de 17 dagar som konferensen pågick.

Efter Chicago tillbringade Vivekananda ytterligare nästa två år resandes runt i USA hållandes föreläsningar och kurser. Han grundade bl.a. the ”Vedanta Society of New York”. 1895 och 1896 gjorde han också två resor till England för ytterligare serier av framgångsrika föreläsningar. Han besökte också andra länder i Europa, bl.a. Tyskland.

Under dessa år bibehöll han kontakten med Indien, skrev brev, skickade pengar och uppmanade sina anhängare där att arbeta för att lyfta människor ur fattigdom. I december 1896 lämnade han England och återvände till Indien igen där han fick ett mycket entusiastiskt mottagande. Han reste landet runt och föreläste. Dessa föreläsningar som finns utgivna i bokform: ”Lectures from Colombo to Almora” har senare fungerat som inspirationskälla bl.a. för Mahatma Gandhi som sade att hela hans liv och gärning handlade om att försöka manifestera Vivekanandas idéer. I Calcutta grundade Vivekananda the ”Ramakrishna Mission” en organisation för socialt arbete och han grundade även flera kloster och startade tidningar.

I juni 1899 återvände Vivekananda, trots sviktande hälsa, till Väst en andra gång. Han grundade Vedanta Societies i San Fransisco och New York och ett fredsretreat i Kalifornien. 1900 var han i Paris, Wien, Istanbul, Athén och Egypten. Vid årsskiftet 1900/1901 var han hemma i Indien igen.

Allt resande, alla föreläsningar, hans olika engagemang och hektiska schema hade tärt på hans hälsa. Så yogi han var led han av både astma och diabetes. Han dog på kvällen den 4:e juli 1902. Man tror att det var en stroke som tog hans liv. Kroppen kremerades templet I Belur Math som bär hans namn.

Vivekanandas livsfilosofi som kommer ur Vedanta kan bäst sammanfattas på följande sätt:

Varje själ har en gudomlig potential. Alla människor är Gud själv. Målet är att manifestera det gudomliga genom att kontrollera den yttre och den inre naturen. Detta görs antingen genom arbete, hängivenhet, mental disciplin, filosofi, eller flera av dessa i samverkan för att göra sig själv fri. Detta är kärnan i alla religioner. Allt annat, dogmer, doktriner, ritualer, kyrkor och form, allt detta är enbart detaljer. Så länge som någon, om så bara en enda hund är utan mat så ska all energi läggas på att mata den. Ingen kan vara helt fri förrän alla är fria. Att outtröttligt arbeta för andra frigörelse är det viktigaste kännetecknet för en upplyst, medveten människa. Pröva, testa, undersök alltid själv först innan du tar beslut om du ska acceptera eller förkasta någonting. Det är enbart ytliga vetenskapsmän, oförmögna att förstå olika extraordinära mentala fenomen som strävar att ignorera dessa.

Rabindranath Tagore Tagore som fick Nobelpriset i litteratur 1913, den förste icke-europé som fått priset, sade en gång:

– If you want to know India, study Vivekananda. In him everything is positive and nothing negative.”

Du kan läsa ALLA Vivekanandas samlade verk här: HÄR