Hej – Idag träffar jag ännu en av alla dessa kloka, starka kvinnor i alla åldrar, som jag samtalat med om livet och om yogan – och jag ställer samma fråga till dem alla:

Om jag hävdar att yoga är en av det här århundradets allra viktigaste kompetenser – vad säger du då? Utifrån dina egna erfarenheter av yoga – hur tänker, hur resonerar du kring detta?

Tidigare i den här serien med intressanta möten träffade jag under hösten: Maret Moks, Margareta Maggan Zell, Ingun Mörner, Julia Swahn, Helena Hellström, Mia Huledal, Ann-Britt Lorente, Annika Karlsson, Jenny Ekholm, Lena Westin och Monica Holm. Den här veckan möter jag Helen Kåselöv, som bor i Stockholm. Jag börjar mina frågor så här:

Berätta lite om din bakgrund – Vem är du? Var bor du? Vad arbetar du med, hur ser livet ut – och hur har hälsan sett ut genom livet?

Jag heter Helen Kåselöv, är 54 år och bor i Stockholm med min sambo Anderson. Jag flyttade från lilla Oxelösund till Stockholm när jag var 20 år. Jag var en vild men väldigt osäker tjej med punkhår och noll konsekvenstänk, som inte visste vad hon ville i livet. Fest & konserter var min grej under 80- och 90-talet. När jag var 18 år började jag få väldigt ont vid menst. Det var inte någon liten smärta utan en extrem, plågsam smärta, så att jag kräktes och det svartnade för ögonen. På den tiden visste man inte vad det var. Diagnosen kom först 20 år senare, vid en operation, att det var endometrios som jag hade, som gjorde livet så smärtsamt. Det är en gynekologisk sjukdom som drabbar 10 % av alla fertila kvinnor, och som kan vara extremt smärtsam – och där man än idag inte har några bra behandlingar eller botemedel.

Endometriosen har påverkat mig väldigt mycket då jag i långa perioder har haft oerhört ont och varit tvungen att äta smärtstillande för att kunna fungera i vardagen. ”Botemedlet” som jag fick vid 19-års ålder, var p-piller, vilket gjorde mig djupt deprimerad. Det här var innan Internet, det fanns ingen medvetenhet om att p-pillren kunde ge sådana biverkningar. Det var i alla fall ingenting som man talade om. Sju år senare läste jag i en veckotidning att p-pillren kunde orsaka huvudvärk – som jag också hade problem med, så jag slutade – och vips försvann de mörka molnen som hade varit där i alla dessa år och mitt humör blev helt annorlunda. Plötsligt blev livet lite roligare. Men endometrios smärtan den blev värre.

Jag jobbade på ett varuhus i Stockholm, för att jag inte visste vad jag ville, och stannade där i 15 år. Hade bitvis ganska kul på jobbet, tack vare härliga kollegor, men som man ju ”ska” så gjorde jag karriär inom företaget. Och ju mer jag klättrade på den där stegen desto olyckligare blev jag. När jag fick förfrågan om att börja på ett spa på varuhuset så var det lockande. Jag kände att det var något som var meningen med det hela. Där fanns en jättefin yogastudio, duktiga massörer, hudterapeuter och yogalärare. Det var en helt ny värld för mig.

Precis när jag skulle börja där opererade jag bort en cysta på en äggstock. Det skulle bli en enkel titthålsoperation. Men när jag vaknade sex timmar senare från operationen så förstod jag att det inte blev en så enkel operation som man trott. De hade hittat massor av endometrios vävnad, fick göra en större operation – och jag blev sjukskriven en månad. Efter bara några månader på det nya spa-jobbet kände jag mig rejält slutkörd. Tröttheten och håglösheten lyfte till nya nivåer. Jag har tänkt mycket på varför jag blev utmattad och där finns flera faktorer. Dålig kärleksrelation, prestationstänk, duktig-flicka-syndromet, mycket jobb, stort ansvar i karriärstegen – men främst tror jag utmattningen berodde på att jag inte följde mitt hjärta, inte lyssnade på vad jag ville, utan jobbade med något som inte passade mig. Jag ser det som att min inre röst viskade: Det här vill jag inte göra! Ta mig härifrån! Men jag lyssnade inte på den rösten. Mot slutet bara satt jag där, stirrade på datorskärmen och visste inte riktigt vad jag hade gjort under dagen. Hade jag koll på allt? Fanns det personal så det räckte? Jag fick dubbelkolla, men det var sällan fel. Jag hade jobbat med personal så länge att det gick lite på autopilot.

Jag var djupt olycklig och mådde väldigt dåligt. En dag hade jag ett möte med min chef som lite slentrianmässigt frågade hur jag mådde. Jag sa då som det var: Inte så bra. Att jag erkände det, visade min sårbarhet, var väldigt ovanligt på den tiden. Jag var ju den duktiga flickan. Men hans telefon ringde och han sa bara: vi ses nästa vecka. Ingen följdfråga. Ingenting. Och där kom beslutet: ”Jag säger fan upp mig” det var den exakta tanken jag tänkte. Min inre viskande röst hade börja skrika ”Men hör du nu då?”. Så, efter 15 år på samma företag sade jag upp mig dagen efter, för att börja jobba på mig själv istället. Jag hittade tillbaka till bättre rutiner, fick in vila och rätt mängd aktivitet, och jag jobbade mycket på att sätta gränser, både för mig själv och ut mot andra.

Det jag fick jobba mycket på var att lyssna inåt och inte bara köra på slentrianmässigt. Det var på den nivån att jag frågade mig själv ”Ska jag äta ett äpple eller ett päron?” Kände efter och tog äpplet. Jag var en gymtjej på den tiden, tränade hårt, mest för att se bra ut, tränade säkert 5 ggr i veckan, kunde ge mig av till gymmet på Nyårsdagen då alla låg hemma och sov. Men i utmattningen så började jag ifrågasätta även det här. Halvvägs till gymmet började jag känna efter: ”Är det här det jag behöver nu?” När jag kom fram gick jag och köpte en blomma istället och gick tillbaka hem. Och så höll det på i min eget, påhittade ”Känn-efter-vad-jag-behöver-program.

Ett misstag som jag gjorde i min utmattning var att jag inte tog hjälp. Jag hade inte hjälp av någon företagshälsovård, som jag haft om jag hade sjukskrivit mig. Jag skulle klara mig helt själv. Det här gjorde att det tog ganska många år innan jag blev bättre från min utmattning. Yogan – kom in i mitt liv några år senare – och gjorde stor skillnad i hur jag mådde.

Så, när kom du i kontakt med yoga första gången? frågar jag. Hur var den upplevelsen – och hur regelbundet utövar du yoga?

Första gången var som Spa-chef, 2003, en workshop i Poweryoga. På den tiden var det prestation som gällde. Jag kan inte säga att jag blev frälst den gången. Det var inte förrän flera år senare, 2006, då jag var utmattad och sökte efter något som kunde fylla tomheten inom mig, som jag fastnade. Jag kommer så väl ihåg det. Jag sökte på nätet efter yoga i Stockholm – och hittade dig, Göran Boll. Jag kände igen namnet då en av mina vänner hade yogat där. Gick dit på en klass. Det första vi gjorde var att tona in med ett mantra. Jag hade hört mantran förut på spa:t och tyckte att det var jättekonstigt, faktiskt lite obehagligt och främmande. Och så är det första vi ska göra är att chanta ett mantra! Flera år senare sitter jag nu som yogalärare och sjunger mantran själv, för glatta livet, idag spelar jag t.o.m. in egna mantra inspelningar. Så lustigt det kan bli i livet.

Jag kände rätt snabbt att yogan gjorde något. Jag kunde inte sätta fingret på det, vad det var, men det gav en skön känsla. Någon slags inre ro. Det som gjorde mest intryck på mig var första gången vi gjorde Kirtan Kriya. Jag var helt fascinerad av känslan efter den meditationen och ville genast ha den inspelningen. Jag tyckte också att yogakunskapen vi fick i de gula kompendierna var superspännande, där vi fick lära oss om chakran, 10 kroppar osv. Jag gjorde lite yoga hemma då och då. Än i dag kan jag bläddra i de där kompendierna med sina slitna blad och små kommentarer här och var skrivna i kanten. Jag jobbar nu på heltid som yogalärare. Jag utbildade mig hos dig Göran, 2008-2010. I början var jag fortfarande utmattad så det tog flera år innan jag har hamnade där jag är idag. Jag har de senaste åren jobbat främst online med yogan men har även några yogaklasser i närheten där jag bor.

Yogan följer med mig i livet, hela tiden. Det är lite olika hur mycket jag yogar själv, men jag får in den varje dag. Allt från 20 minuter till en timme. När jag har mina yogaklasser gör jag alltid en längre meditation innan, för att vara i balans. Det är sällan jag har uppehåll, men om jag har det så känns det – i själen. Jag känner mig lite ur balans både kroppsligt och känslomässigt. Lugnet infinner sig inte riktigt. Nåt saknas.

Hur upplever du att yogan har påverkat dig över tid – fysiskt, mentalt, emotionellt?

Jag har alltid tänkt på mina problem som någonting som går att lösa eller bli bättre från. Det jag upptäckte först kring hur yogan kunde hjälpa mig med fysiska problem, det var endometriosen. Jag kände att vissa yogapositioner kunde hjälpa i akut smärtsamma stunder och jag slapp smärtlindrande mediciner. Yogan hjälpte också genom att hitta lugnet – och jag kände mig mjukare och mer tillfreds med mig själv. 2012 började jag jobba internationellt online med kvinnor som hade endometrios. Det var en rolig tid med många intressanta digitala möten, med kvinnor från Kanada, Schweiz, Sri Lanka, England, Indien m.fl. Med tiden så kände jag mig dock lite instängd i den rätt smala nischen av Yoga for Endometriosis, som hemsidan hette, och 2015 övergick jag till att jobba bredare med yogan i Sverige. Idag heter hemsidan Yoga med Helen.se – www.yogamedhelen.se

Jag kände tidigt att jobba online var något som tilltalade mig, och det var innan den digitala världen hade slagit igenom på riktigt. Jag hade ett problem: jag fick en sådan fruktansvärd ångest över att ladda upp mina videos. Jag fick diagnosen social fobi, idag säger man social ångest. Jag ville inte att det skulle sätta stopp för mina drömmar så jag var fast beslutsam att göra något åt det. Som den problemlösare jag är kombinerade jag yoga och meditation med KBT, vilket hjälpte mig i min ångest. Det var väldigt lärorikt att komma i kontakt med psykiatrin och hur den fungerar. Jag tyckte att KBT hjälpte mig bra med att få en slags insikt i ångesten. Idag är jag fri från den och delar ofta med mig av de fantastiska meditationer som hjälpte mig med min ångest. Och eftersom jag är öppen med min historia kring ångest så är det många som vill ha råd om det av mig.

För några år sedan fick jag fruktansvärt ont i ryggen. Så pass att jag trodde att jag inte kunde fortsätta som yogalärare. Jag fick veta att jag hade en disk i ländryggen som i stort sett var borta. Som vanligt satte jag mig in i ämnet – ryggproblematik. Läste böcker, gick hos en bra fysioterapeut som lärde mig en hel del, hittade själv bra yogaövningar som hjälpte – och idag är den smärtan borta. Den kommer ibland, om jag gjort något som ryggen inte tycker om, men försvinner fort efter några yogaövningar. Även här delar jag ofta med mig av mina erfarenheter till elever och deltagare.

Varenda gång som jag haft något fysiskt, mentalt eller emotionellt problem så har jag alltid använt mig av yogan, utforskat hur den kan hjälpa mig med just det problemet, just då. Testat med ett öppet sinne vad som fungerar och vad som inte fungerar. Så yogan har verkligen hjälpt, på många plan. Framförallt har den ändrat mig som människa, den har hjälpt mig att hitta mig själv, ändrat mina beteendemönster, jag lyssnar idag mer till vad hjärtat guidar mig till – och det har stärkt mig som människa. Hade jag sagt till mig själv när jag var 20 att jag skulle bli yogalärare när jag är 40 så hade jag gapskrattat. En 20-åring som älskade att festa, dricka, hade ångest och var så osäker på sig själv, med punkhåret spretandes åt alla håll. Det fanns inte på världskartan då. Jag tror inte ens att jag visste vad yoga var. Idag jobbar jag heltid med det jag älskar mest: Yoga. Fantastiskt hur livet kan bli!

Så när jag säger att yoga är en av detta århundrades viktigaste kompetenser – vad säger du då, hur resonerar du kring det begreppet?

Det jag märker är att samhället blir snabbare och snabbare. Allt ska gå fort och det ska vara mycket av allt. Informationsflödet väller över oss, vi har fastnat i våra smartphones, omvärlden är ständigt orolig och det verkar aldrig lugna sig eller bli bättre, som det ser ut nu. Många mår dåligt, med ångest, depression, fysiska besvär, utmattning osv. Fler försöker hitta sätt att slappna av och överleva i allt det här. Och många hittar till yogan – ett fantastiskt verktyg för att hitta det där inre lugnet. Även om det är kaos utanför så går det att hitta lugnet inom sig. Vi får en stund med bara oss själva, där kropp och sinne får varva ned, vi kan slappna av och få den där viktiga återhämtningen.

Det jag hör från många som yogar med mig, både IRL och online, är att yogan hjälper. Ångest släpper, huvudvärk försvinner, magsmärtor lättar. Och efter ett tag med regelbunden yoga så blir det lättare att hitta/höra den där inre rösten. Det sker en förändring även själsligt. Exemplen är många. Jag får meddelanden och mail hela tiden om hur mycket yogan påverkar. Det är fler och fler som yogar med mig och jag tror att intresset för yoga kommer att fortsätta växa framöver. Vi yogalärare behövs. Så, JA, yogan känns idag viktigare än någonsin – avslutar Helen den här intervjun.

Ännu ett fint möte med ännu en av dessa kloka, starka kvinnor som jag fått möjlighet att träffa på det här sättet. Hela den här hemsidan – www.iamyoga.online – handlar om det som Helen så tydligt beskrivit idag – hur viktig och kraftfull som balanserande kraft yoga kan vara när vi öppnar upp för och fullt ut tar in den via alla facetter i våra liv. Här på sidan kan du nu i lugn och ro och utan några förpliktelser testa det här på egen hand. Första månaden i onlinetjänsten är helt kostnadsfri – därefter 149:-/mån. Ingen bindningstid. Här finns, utöver denna podd/blogg:

• Ett guidat andetag
• Enstaka övningar & meditationer
• Trinitys – korta sekvenser  
• Onlineklasser
• Kvällskurser
• Kundalini Classics – Audiopass
• Workshops
• Självstudiekurser  
• Utbildningar
• Mikro-poddar
• Enskild session, live/zoom
• Vacker mantramusik mm.
• VARMT VÄLKOMMEN ATT TESTA EN AV DETTA ÅRHUNDRADES VIKTIGASTE KOMPETENSER!  Jag återkommer framöver med fler såna här fina, starka möten. Nästa vecka – då berättar jag mer om och varför det är så oerhört viktigt! Varmt välkommen igen då!